Företag och pride – känns falskt, eller?

Innan jag böjar vill jag säga att jag fattar att det kanske inte är min plats att ha en åsikt om det här och att jag förstår att jag är privilegierad på ett sätt som gör det svårt för mig att forma en helhetsbild av det ämne som gör mig fundersam. Det är inte minst därför jag skriver.

Grejen är den att jag märker att jag har svårt att förhålla mig till det här med företag och pride. Eller rättare sagt har jag svårt att förhålla mig till att företag av olika slag använder pride som något slags marknadsföringsmedel. Den här veckan har jag och M hängt ovanligt mycket inne i centrum och vi har båda reagerat på att man överallt kan köpa prideprodukter av olika slag. Caféer säljer pridekaffe i mängder av utföranden, butiker och barer skyltar med temaflaggor och det finns till och med mäklare som säljer regnbågslägenheter och att allt detta sker just under prideveckan är naturligtvis inget sammanträffande. Men – har jag och M konstaterat – känns det plötsliga engagemanget lite märkligt och på något vis falskt.

För mig är det till exempel oklart hur mycket de som kokar pridekaffe eller säljer regnbågslägenheter egentligen bryr sig om dem som pride är en manifestation för. Jag kanske är cynisk, men jag frågar mig om intresset och omtanken är äkta eller ren och skär opportunism. För helt ärligt: inte känns väl det att någon säljer en kopp regnbågskaffe som ett starkt ställningstagande? Det verkar ju snarare som ett försök att sälja en produkt och knyta positiva värderingar till ett företag och just därför är jag lite nyfiken på hur de olika etablissemangen skulle agera om klimatet i Finland var mer likt det i Ungern eller den finska synen på olika kön och läggningar fortfarande var sådan som den var på 70-, 80 och 90-talet. Jag misstänker för egen del att mängden prideprodukter och omtanke skulle vara betydligt mindre om synen på allt det pride står för låg mindre i tiden än det råkar göra, och det är kanske just därför jag har lite svårt att förhålla mig till hur företag utnyttjar pride för att sälja tjänster och produkter.

Sedan finns det naturligtvis företag och företag och det finns statsministrar, statliga institutioner, idrottsföreningar, och religiösa samfund och många som stöder pride utan att utnyttja det för att göra pengar och de här aktörernas engagemang har jag mycket lättare att köpa. Jag tycker faktiskt att sådana instanser som har med mängder av människor att göra har en skyldighet att visa att alla är välkomna och att företag som till exempel bidrar genom att på olika sätt utan ersättning stöda arrangörerna gör ett viktigt jobb, så som jag ser det är inte allt engagemang falskt.

Vad tycker du som läser? Har du reagerat på att en massa företag utnyttjar pride i sin marknadsföring? Tror du att engagemanget är genuint, och har det ens någon skillnad om det är det?

 

P.s. Min fingertoppskänsla är också att samma företrag som inne i centrum öppet vurmar för pride och jämställdhet och mångfald, åtminstone här i de östra förorterna visar ett betydligt mer återhållsamt engagemang. Som om de skulle skräddarsy sin marknadsföring med tanke på aktuell målgrupp. Jag undrar vad det kan bero på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: