Om mig och könsneutral undervisning.

Jag tänker ganska mycket på könsroller och på vår finska skola som jag är rädd att ofta befäster snarare än ifrågasätter dem. Jag tänker på hur vi uppmärksammar läroplansskrivelser om jämställdhet och på hur olika kön och sexualiteter är representerade inom olika lärargrupper. Ibland tänker jag rentav lite malligt på mitt eget yrkesval och på hur det på sätt och vis är ett normbrott. Det är så få män som undervisar i modersmål och litteratur att vi nätt och jämt räcker till för att vara ett undantag som bekräftar regeln och därför händer det ibland att jag hoppas att bara det att jag själv visar att jag brinner för litteraturen och för hela mitt ämne ska få någon att inse att ens kön inte är det som styr ens yrkesval.

Naturligtvis är det att jag som identifierar mig som man undervisar ett kvinnodominerat ämne inte tillräckligt för att göra min undervisning könsneutral. Det finns mycket annat jag behöver göra och många små saker jag redan gör. En av de bästa grejerna – tror jag – är att välja texter av alla slags människor.

Jag har redan i många år försökt se till att de studerande på mina kurser skulle få läsa ungefär lika många texter av manliga och kvinnliga författare och jag tänker mig att det är en bra början. Jag försöker också välja texter med båda män och kvinnor och människor som är någonstans mitt emellan som huvudpersoner och jag märker att det fungerar.

De allra bästa spontana litteraturdiskussionerna uppstår i regel då vi läser texter där det aldrig sägs rakt ut om huvudpersonerna är män eller kvinnor. Det visar sig nämligen gång på gång att de studerande ändå under sin läsning bildar sig en uppfattning om karaktärernas kön och att den uppfattningen påverkar deras läsning. Då de sedan efteråt märker att ord som han eller hon eller man eller kvinna överhuvudtaget inte förekommer i de texter vi läser, blir de tvungna att motivera sin tolkningar vilket ofta leder till intressanta samtal om stereorypier och normer.

Jag tror med handen på hjärtat att jag gör en del för att min undervisning ska vara könsneutral, men jag vet att jag kunde göra mera. Det finns plats för flera kön och sexualiteter både bland författarna och och huvudpersonerna i de texter vi läser. I all synnerhet behöver jag bli bättre på att hitta och utnyttja texter med karaktärer som är annat än heterosexuella, för det tror jag är viktigt med tanke på att inkludera också de studerande som ännu funderar på eller inte vågar vara öppna med sin sexualitet.

Med tanke på allt det jag vet att borde göras för att göra undervisningen mindre normativ är jag glad att mitt ämne är ett där det finns gott om plats för diskussion. På mina lektioner kan vi läsa texter om svåra, känsliga, viktiga ämnen och sedan tala om och fundera på det vi läst. Det är ett privilegium som bär. Jag är ändå inte säker på att det bär hela vägen, för en diskussion där inte alla kommer till tals är av begränsat värde och jag vet att jag är mindre bra på ge alla en chans att uttala sig. Därför har jag tänkt be mina studerande om hjälp.

Inspirerad av dokumentären jag tipsade om igår har jag bestämt mig för att låta mina studerande observera mig. Jag tänker mig att de ska få hålla koll på hur jämnt jag fördelar ordet både med tanke på kön och med tanke på aktivitet för jag är medveten om att jag på den här punkten behandlar mina studerande ganska orättvist, vilket jag naturligtvis inte vill göra.

Jag vill varken befästa könsroller eller bekräfta normer. Jag vill inkludera och välkomna. För att kunna göra det behöver jag veta vad jag kan göra bättre. Det lär jag få reda på inom kort. Skönt att läsåret börjar redan nästa vecka!

2 reaktioner till “Om mig och könsneutral undervisning.”

  1. Hej! Intressanta tankar och ”projekt”, du måste uppdatera hur det går sen när de studerande har observerat dig. Kan du ge exempel på vilka texter du använder i undervisningen som inte använder några pronomen/ifrågasätter normer?

    1. Hej! Tack för din kommentar. Jag ska absolut uppdatera bara jag samlat lite statistik.

      De texter som fungerat allra bäst är Jonas Hassen Khemiris noveller ”Oändrat oändlig” och ”Försök till kärnfysik”. Båda har centrala karaktärer vars kön aldrig avslöjas och i båda finns olika element som av vissa studerande tolkas som könade, men det intressanta är att samma sak kan upplevas stereotypt manlig eller kvinnlig helt beroende på vem det är som läser och hur hen associerar.

      För något år sedan jobbade jag lite med Jessica Schiefauers pojkarna, men hittade aldrig ett tillfredsställande upplägg.

      Sedan läser vi också olika medietexter: kolumner, artiklar och blogginlägg till exempel. Sådana texter kan ge upphov till intressanta diskussioner tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: