En sak de inte lärde oss på PF.

När jag i somras läste på om respons slog det mig att de böcker jag plöjde igenom handlade om något som egentligen aldrig behandlades ordentligt under lärarstudierna. Det kan jag tycka är frapperande med tanke på att det där med att hälpa elever och studerande bli bättre skribenter ändå är en relativt stor del av mitt arbete. Inte för att jag fattade att sakna det då. Jag var väl så underväldigad av allt det fakulteten i Vasa annars hade att erbjuda*, att jag inte kunde föreställa mig att de skulle kunna lära mig något om något jag redan hade klurat ut på egen hand.

Nåväl. Eftersom vi under lärarstudierna egentligen aldrig kom närmare att lära oss om att ge respons, än de enstaka gånger vi fick läsa en text och gissa ett vitsord fotrsatte jag efter studierna på ungefär samma sätt som innan jag åkte till Vasa. Jag kommenterade på samma sätt som andra hade kommenterat mina texter. I praktiken anslöt jag mig till och återskapade den bedömnings och responskultur jag själv hade vuxit upp i, vilket – hör och häpna – är precis det lärare brukar göra. Det har till och med forskare** kommit fram till.

Med tiden har jag förstås blivit bättre att ge respons. Jag har identifierat brister och sett ensidigheter och försökt utveckla och bredda och jag har sett kollegor göra samma. Idag vet jag att det finns många saker som kan gå fel då en ger respons. Jag vet att mina kommentarer i värsta fall kan hämma snarare än sporra, och jag vet att det finns massor jag kan göra för att stötta.

Jag är glad att jag vet allt jag vet idag. Bättre sent än aldrig liksom. Samtidigt får jag väl erkänna att jag blir lite orolig då jag tänker på att många lärare är tvungna att klura ut det här med respons på egen hand. Gynnar det den finlandssvenska skolan undrar jag? Kanske inte.

Å andra sidan kanske de på fakulteten i Vasa har utvecklat sin undervisning. De kanske talar mer än förr om att ge respons, kanske rent av ger konkreta tips och delar ut modellet. Jag hoppas det, för det skulle vara bra. Kanske någon av er som läser vet hur det är fatt med den här saken nuförtiden?

 

 

*Jag har nämnt det tidigare, men jag stötte på bara en skicklig, inspirerande och exceptionell pedagog under våren på fakulteten i Vasa. Den människan och handledarna på övningsskolan var de enda som gav vistelsen någon mening. Allt det andra bidrog bara till mina hemska österbottniska trauman.

**Sorry för vagheten. Kan kolla källan om någon vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: