Vad vi talar om då vi talar om jobb.

Har ni någonsin funderat på hur vi egentligen talar om att jobba? Har ni någonsin tänkt på att det inte verkar finnas ett enda sätt att tala om arbete som inte skulle ställa outtalade krav på oss själva och våra medmänniskor. Allt vi säger om jobb är värderande. Då vi talar om hur mycket vi gör, antyder vi vare sig vi vill det eller inte att någon annan gör för lite. Då vi berättar om hur vi helt lyckas glömma bort jobbet i slutet av arbetsdagen eller under ledigheten antyder vi att de som inte gör som vi gör något fel. Det känns lite knäppt och ganska problematiskt.

Att jag skriver om det här just idag beror naturligtvis på att jag på sistone har skrivit så mycket om hur mycket jag har jobbat under sommaren. Jag har funderat en del på hur vi talar om jobb för att jag har känt att jag vill tala om att jag behöver jobba för att må bra. Jag behöver känna mig förberedd och det krävs ganska mycket för att jag ska känna att jag har koll, men det handlar om en personlig preferens. Jag kan bli ganska stressad då jag läser om människor som bara är och semestrar då de är lediga, för jag kan känna att det kanske förväntas att jag också borde njuta av att göra det och på samma sätt antar jag att någon kan känna då den läser att jag har jobbat halva sommarlovet. Det är ganska dumt, för i grund och botten tycker jag ledighet borde handla om att göra sådant en behöver för att orka och riimligtvis behöver vi alla olika saker för att göra det.

På något vi känns det som om allt som är förknippat med jobb också är förknippat med jobb och värderingar. Förstår ni vad jag menar?

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: