Det nördiga inlägget.

Ikväll då jag lyssnade på Sagan om ringen så där som jag brukar göra med jämna mellanrum, slog det mig att relationen mellan Gimli och Legolas är något helt speciellt. De två representerar två folkgrupper – dvärgar och alver – som på grund av en komplicerad gemensam historia avskyr varandra. De är också väldigt olika, dels av kulturella skäl och dels eftersom Tolkien har valt att ge de olika folken han skriver om olika egenskaper. Trots att det mesta skiljer dem åt och oddsen är emot dem blir de vänner.

Jag har aldrig förrän idag tänkt på hur fint det är att just de här två karaktärerna blir vänner. Jag har aldrig tidigare tänkt på hur de egentligen gör det: inte minst genom att finna gemensamma intressen och bekanta sig med sådant som är viktigt för varandras folkgrupper. I slutet av den sista boken finns en passage där Legolas besöker en vacker grotta som Gimli har funnit medan han sökt skydd under kriget, och efter det besöker de en skog tillsammans. Som vi alla vet är det som finns under jorden viktigt för Tolkiens dvärgar, medan alverna älskar träd. Så det är lite stort att de två karaktärera vill lära sig om varandras världar och värderingar. Det är som om de skulle visa exempel åt oss människor som  ofta hellre bygger murar, än välkomnar dem som är annorlunda. Det kan jag tycka är lite fint, att litteraturen kan visa oss något sådant.

Att jag ännu efter att i närmare tjugo år om och om ha läst Tolkiens böcker, kan upptäcka saker jag inte lagt märke till förut tycker jag för övrigt är både häftigt och lite sjukt. Visst är böcker fina uppfinnigar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: