Iver och matt slapphet.

Klockan är snart ett på natten. Jag har precis planerat största delen av nästa veckas undervisning, främst för att jag fick för mig att det skulle vara trevligt att bara ta det lugnt och läsa nyinlämnade texter på veckoslutet. Jag inser att natten kommer att bli onödigt kort, redan kvart över åtta ska jag stå i mitt klassrum i Borgå. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var trött, för det är jag och det finns ännu hundar som måste rastas. Samtidigt känner jag mitt i den matta slappheten en iver som beror på att jag just nu gillar mitt jobb mer än jag gjorde under hela förra läsåret. Varje dag får jag göra nya saker, varje lektion tillämpa sådant jag lärde mig då jag pluggade förra sommaren.

Det bästa av allt, det som ger mig mest energi på jobbet är ändå vårt kollegiala projekt vars syfte är att stärka vå ra studerandes skolspråk. Det arbetet börjar småningom utmynna i konkreta modeller som går att använda i många olika undervisningsämnen och också vi börjar långsamt närma oss det gemensamma språk om att läsa och skriva som många andra skolor redan hittat till. Jag hoppas bara våra studerande ska ha nytta av det vi gör. Än så länge verkar allt lovande och alla mer eller mindre nöjda.

Det känns bra att känna att bra grejer händer. Det känns skönt att vara på väg och samtidigt som jag fort vill nå målet, längtar jag efter att få njuta av varje steg på vägen dit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: