Under kvällspromenaden som blev en nattpromenad lade sig en kontemplativ dimma över Degerö. Medan jag gick omkring med först den ena och sedan dena andra hunden lät jag de fuktiga slöjorna svepa in mig och mina tankar. Medan hundarna lugnt lunkade från en lyktstolpe till en annan och i maklig takt läste de meddelanden som områdets andra fyrbenta vänner hade lämnat, lät jag diset fylla mig med ro. Jag lät fötterna föra mig längs bekanta gator och trottoarer alltmedan jag drömde och funderade och fantiserade. Det är mycket som är kaos och förvirring just nu, men mera som är överskådlig förvissning och lugn framtidstro. Det känns bra.
Kaffepausen. 