Om texter som är som guld och hjärnpruttar.

Visste ni att gymnasiet ska få en ny läroplan? Nå åtminstone så vet ni det nu och vi kan säkert alla enas om att det är hög tid. Det nuvarande styrdokumentet har vi ändå redan använt i tre år, vi har utexaminerat en hel årskull och det är för vem som helst uppenbart att vi måste få en ny plan innan vi hinner lära oss av de misstag som gjordes med den gamla.

Om jag låter en aning frustrerad så beror det helt enkelt på att jag är det. Jag har sedan det första utkastet till läroplan publicerades i mars, i etapper läst olika delar av det nya styrdokumentet. I går kväll läste jag de allmänna delarna* av den plan som småningom började ta form efter att regeringen i april 2017, ett knappt år efter att den nuvarande gymnasieläroplanen hade tagits i bruk bestämde sig för att det var dags att reformera gymnasieutbildningen. Till min glädje märkte jag att den här planen har potential att bli ett ännu mindre genomtänkt och större hastverk än den föregående.

Hittade jag något nytt? Egentligen inte. Okej, jag upptäckte en nedlåtande ton som jag inte känner igen från tidigare styrdokument. Skribenterna, som för övrigt inte verkar ha besökt ett gymnasium sedan sin egen ungdom, slår bland annat fast att de vill ”höja utbildningens kvalitet och inlärningsresultaten” utan att med ett ord beöra vilka de faktiska brister är som de tänker behöver åtgärdas. Utöver detta räknar skribenterna upp en massa sådana åtgärder, som man anser ska vidtas vid samtliga gymnasier i landet. Kruxet här är bara det att alla de åtgärder som inte är helt fåniga är sådana som på många håll vidtagits för länge sedan, (åtminstone den här delen av) planen innehåller egentligen varken reform eller förändring. Känns på något sätt logiskt att en läroplan som vill förbättra genom att göra det som redan görs, men ändå riktar kritik mot dem som gör har hjärnpruttats fram medan vår föregående regering hade makten. Det gänget gjorde kanske en del som var helt okej, men utbildningspolitik sysslade de inte med.

Lyckligtvis blir innehållet mycket bättre efter den del som är mer uppenbart politisk och det som sägs om gymnasiets värdegrund och verksamhetskultur tycker jag ställvis är riktigt bra. Visserligen verkar de som skriver ha missat antagningsreformen och de krav den ställer på undervisningen och dessutom tycks skribenterna ha ett nästan osunt intresse för de studerandes företagarkunskaper – började till slut stryka alla ord som antydde att jag borde lära ungdomarna bli företagare (de hinner på hanken) – men på det hela taget gillar jag det som sägs om skolans värdegrund. Det talas om mänskliga rättigheter och om jämställdhet och äntligen, ÄNTLIGEN nämns också genus som något skolorna och lärarna behöver beakta och det tycker jag är fint.

Faktiskt tror jag att det går att göra ganska fin skola genom att utgå från värdegrunden i den nya läroplanen. Och trots att jag antagligen lät lite negativ i inledningen, ser jag framemot att jobba med det nya styrdokumentet. Åtminstone gör jag det de gånger jag lyckas glömma bort den mördande arbetsbördan all planering innebär, för att utveckla skolan och den egna undervisningen är något jag gillar och visst finns det saker åtminstone jag själv vill bli bättre på.

Ändå kvarstår faktum: det känns hårt att bli påtvingad en ny läroplan så snart efter att den förra tagits i bruk och jag närmar mig allt nytt via det negativa. Trots allt det är jag säker på att också den här processen kommer innehålla även givande och lärorika moment.

 

*De delar som berör hela skolgemenskapen istället för bara enskilda ämnen.

2 reaktioner till “Om texter som är som guld och hjärnpruttar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: