Sådant som betyder något.

Jag vet inte om det här är ett tecken på storhetsvansinne eller enorm tacksamhet, men ganska ofta tänker jag att jag är privilegierad som får jobba med ungdomar och undervisa i ett ämne som på många sätt handlar ganska mycket om vad det egentligen innebär att vara människa. Den här veckan har vi talat om berättelser, om myter och och historier, allt det som formar och hjälper oss förstå den värld vi lever i. Vi har talat om hur vi genom att berätta gör våra liv begripliga och det har känts stort och abstrakt men ändå viktigt.

Visst är det stort att tillsammans med unga intelligenta nyfikna få fundera något så centralt som berättandet? Vad skulle vi ens vara utan språket, utan förmågan att beskriva det vi är med om, gemensamma erfarenheter, kollektiva trauman och euforiska upplevelser? Hur mycket skulle vi förstå oss på världen om vi inte hade förmågan att dela intryck? Skulle berättelserna om våra liv någonsin vara kompletta utan de intryck alla de vars liv vi är huvud- eller bipersoner i med hjälp av språket kan dela med oss?

Ibland då jag får vara i mitt klassrum känner jag med stor säkerhet att jag får vara med om något stort, något viktigt, något som betyder mycket mera än deadlines och studentskrivningar. Ibland ser jag att vissa förstår och andra kanske börjar fundera. Hos vissa vet jag att poletten kommer trilla ner först om flera år, men ändå upplever jag i de stunderna att det jag gör faktiskt betyder något. Kanske är det storhetsvansinne, kanske ett viktigt spår i berättelsen om mitt liv. Det får vara som det vill med den saken, men jag gillar känslan. Den är en som bär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: