Lovisa.

Det första jobbet där jag efter fullbordad examen fick moddalära på heltid fanns på ett högstadium i Lovisa. För mig som så gott som hela mitt liv hade bott och jobbat i stora Helsingfors var arbetet i den betydligt mindre ösnyländska staden en nyttig och omtumlande upplevelse.

Jag minns att jag genast trivdes på den nya arbetsplatsen. Eleverna och kollegorna var trevliga och jag minns att jag brukade se framemot varje ny arbetsdag. Det var med tungt och tacksamt hjärta jag lämnade Lovisa då jag för ett par år sedan fick mitt nuvarande jobb i Borgå.

Idag hade jag anledning att tillsammans med mina nuvarande arbetskamrater besöka Lovisa. Jag hade inte tänkt på hur det skulle kännas, men kan berätta att det kändes bra. Av allt att döma var mina två år i Lovisa både fina och viktiga, för när jag långsamt rullade in i staden längs den välbekanta vägen var det som om ett varmt och positivt vemod skulle ha spritt sig i hela kroppen. Det låter kanske lite patetiskt, men det kändes nästan som om hela mitt jag skulle ansträngt sig för att påminna mig om att det här var ett ställe där jag fick växa som människa och lärare. Ett ställe där jag hade det bra.

Jag tror jag alltid kommer minnas min tid i Lovisa med värme och tacksamhet. Utan de åren hade jag gått miste om många fina människomöten och minst sagt lärorika erfarenheter. Utan Lovisa skulle jag knappast jobba i Borgå och i Borgå känner jag att jag har landat helt rätt.

Kanske inte jättekonstigt att jag fortfarande ofta tänker på Lovisa med värme.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: