Läroplanslarvet.

Noterade ni nyheterna om gymnasiets nya läroplan? Det var många medier som skrev om det nya styrdokumentet som publicerades på torsdagen. Jag läste varje artikel jag fick tag på, men ingenstans hittade jag en enda kritisk fråga. Inte en journalist tog tillfället i akt och frågade någon av dem som tycker den nya planen behövs hur de resonerade då de hjärnfes sig fram till att ännu en reform är det som krävs för att stabilisera gymnasieutbildningen och de studerandes vardag. Den frågan hade åtminstone jag gärna fått ett svar på.

Det kan visserligen hända att det nya hastverket till styrdokument bidrar med något nyttigt, men trygghet och stabilitet i skolvardagen lär det åtminstone inte genast leda till. Under de tre år jag har jobbat i min nuvarande skola har vi tagit i bruk en ny läroplan och reformerat en hel studentexamen, men ingendera har vi sysslat med tillräckligt länge för att veta vad som fungerar och vad som inte gör det. Ändå ska vi igen orka ta oss igenom ännu en tung reformprocess som så vitt lilla jag på verkstadsgolvet kan förstå snarare är förankrad i tyckande och lösryckta idéer än fakta.

Nu vet jag att jag låter negativ och någon som har följt min blogg en längre tid kanske blir överraskad. Förr – innan reformerna började dugga onödigt tätt – var jag en ganska reformkåt individ, men jag känner att jag tappar suget då jag inte förstår varför saker behöver göras.

Jag förstår inte trots att jag har läst om hur reformen ska få gymnasier att göra sådant som redan görs. Jag ser varken behovet eller nyttan trots att politiker, utbildningspampar och andra med svag insyn i skolvardagen intygar att den nya läroplanen är en bra grej.

Jag litar inte på att reformen är genomtänkt. Jag litar inte på att den är förankrad i ett verkligt behov. Det enda jag litar på är att de ämnesspecifika delarna är skrivna av sakkunniga människor, men det tröstar lite i sammanhanget, för när jag tänker på den nya läroplanen tänker jag egentligen bara på två faktum jag har svårt att förbise:

  1. Beslutet om den nya läroplanen fattades innan en enda studentkull som studerat enligt det nuvarande styrdokumentet hade utexaminerats. När den nya planen publicerades hade en hel årskull dimitterats och när den tas i bruk kommer antalet årskullar vara tre. Låt. Det. Sjunka. In.
  2. Förra läsåret var det första sedan den nuvarande läroplanen togs i bruk då vi inte behövde köra två planer parallellt – nästa läsår blir det sista. Det är helt sjukt.

Det är ju naturligtvis möjligt att jag har fel. Den nya läroplanen kan bli en framgångssaga utan like och jag varken kan eller vill såga den då jag hittills bara har hunnit läsa ett ytterst oroväckande utkast. Faktum är ändå att jag får magknip då någon nämner den nya planen och känner ångest och ilska då jag läser nyanslösa nyheter om den. Därför vill jag passa på att nyansera lite, trots att jag inser att jag kanske bara låter bitter.

4 reaktioner till “Läroplanslarvet.”

  1. Instämmer fullständigt i det du skriver! Jag tror vi är många som känner magknip och ångest. Var ska vi liksom hitta tiden och motivationen? Jag känner magknipet som bäst…

    1. Ja, det är det jag inte förstår. Eller egentligen förstår jag ju ingenting alls. Jag förväntade mig nog en ny läroplan redan då jag första gången såg den nuvarande, men hade kanske räknat med att beslutsfattarna skulle ha haft nog med is i magen för att först låta oss hitta bristerna i den nuvarande. Nu upplever jag kanske att den nya planen inte är optimalt förankrad i de behov som kanske finns på fältet.

  2. Jag uppfattar att den här läroplanen behövs, eftersom den förra var ett hastverk som inte byggde på evidens och eftertanke. Den läroplan vi nu ska jobba med baseras på bred europeisk och internationell forskning.

    Faktum kvarstår ju ändå att resurser, tid och ork ska trollas fram, men jag har personligen inte problem att se det meningsfulla i arbetet.

    1. Jag förstår. Jag har svårt att uppfatta att just den här läroplanen behövs just nu, även om den nuvarande garanterat behöver uppdateras. Jag tror att det faktum att jag inte ser någon mening med arbetet är att vi inte hunnit jobba så länge med den nuvarande läroplanen att det skulle vara uppenbart att de förändringar som den nya medför skulle vara motiverade. Åtminstone ur mitt perspektiv har jag svårt att se att det nya styrdokumentet skulle vara förankrat i något annat än antagningsreformen och regeringens utexamineringshets.

      Eftersom jag bara har tillgång till de två dokumenten och de inte innehåller några källförteckningar, har jag svårt att ta ställning till om det ena är mer evidensbaserat än det andra. Då det den nya planen utarbetats på ungefär samma tid som den föregående, har jag också svårt att tro att den skulle vara mera genomtänkt.

      Nu är det ju självklart att min uppfattning påverkas av mitt perspektiv och den information jag har tillgång till. Ditt perspektiv är kanske ett annat.

      Jag är glad att du ser det meningsfulla i arbetet. Det kommer jag säkert också att göra bara jag först lyckas älta mig genom frustrationen och ångesten. Får väl också hoppas på att det förtroende till studentexamensnämnden och UBS som definitivt fått sig en törn i och med de många reformerna småningom ska återvända.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: