Språket och jag.

En sak som egentligen är ganska knäpp är att jag aldrig på allvar har tänkt på hur min syn på språket har förändrats i och med jobbet som moddalärare. På något vänster har jag gått från att se språket som något som är fullt av möjligheter och oupptäckta hemligheter, till ett verktyg, något funktionellt som jag kan använda för att uppnå snarare än upptäcka. Mitt jobb, allt fokus på att utveckla, korrigera, finslipa andras texter har slipat bort något av den upptäckarglädje som paradoxalt nog en gång i tiden förde mig in på den bana jag befinner mig på idag. Är inte det konstigt?

Kanske inte. Jag antar att min roll som något slags språklig förebild i viss mån begränsar och tyglar. Jag kanske inte vågar formulera mig så fritt som jag helst skulle, vågar inte jaga maximalt flyt på bekostnad av grammatik för att jag är medveten om eller inbillar mig förväntningar som andra har på min språklighet. På riktigt är det knappast någon som bryr sig och sannolikt skulle ingen ta skada av att jag lekte lite mera med språket. I bästa fall skulle en större språklig experimentlusta ge mig glädje och hjälpa mig visa språkets möjligheter för de ungdomar jag jobbar med (fast språket ska ju inte reduceras till något som bara är nyttigt, så jag kanske får kämpa för att vidga mina vyer lite).

Att jag alls funderar på det här med språk och språklighet beror på att jag igår såg en alldeles underbara video i vilken Stephen Fry talar om språk. Fry är en av de människor jag allra helst lyssnar på. Jag älskar att höra honom tala, jag lyssnar allra helst på ljudböcker som han läser. Det är något med hans sätt att använda engelskan som trollbinder och kanske är det därför jag hajar till när jag hör det han säger: att överfokus på regler dödar den rena och absoluta glädje som finns i språket.

Någonstans känner jag av det Fry säger och jag frågar mig om det är det jag gör när jag skriver och korrigerar. Dödar. Mina studerandes intresse, min egen upptäckarglädje och möjligheten att finna nya djup och okända världar. Kanske. Och det är knappast optimalt.

En tanke på “Språket och jag.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: