Tonårsflashbacks och skam.

Idag, helt plötsligt var jag tillbaka i grundskolan. Eller det var jag nog inte, för jag befann mig i en biosalong i Borgå och berördes starkt av den film jag fick se. Där satt jag tillsammans med några kollegor och studerande då jag helt utan förvarning förvandlades jag till mitt osäkra, ganska otrevliga, dynpiniga tonårsjag som var berett att göra vad som helst för att passa in men inte hade någon aning om vad som behövde göras för att jag skulle duga. Filmen var En komikers uppväxt och igenkänningsfaktorn så hög att jag ibland var tvungen att titta bort från duken eller sluta mina ögon för att få bukt på de känslor av skam, sorg, vanmakt och ilska som identifikationen med karaktärerna framkallade.

För er som inte vet vad En komikers uppväxt är för något kan jag berätta att det är en film som tar avstamp i en bok som är skriven av Jonas Gardell. Intrigen kretsar huvudsakligen kring huvudpersonen Juha och hans strävan efter att passa in bland och bli sedd av de populärare barnen på hans klass i skolan. Till saken hör att Juha har två riktiga vänner som är ännu mer utanför än han, och många av de scener som berör mig mest handlar om hur han försöker hantera sin vänskap med de vänner han har samtidigt som han suktar efter att få höra till ett lite coolare gäng, för på många sätt är jag Juha och på minst lika många vis är hans klass vilken sexa, sjua, åtta eller nia i vilken grundskola som helst. Hans klass är som min klass, alla mina klasser och det väcker känslor och minnen.

Det jag minns bäst av mina tonår är hur det kändes att i vissa sammanhang aldrig kunna vara helt säker på att jag passade in. Jag minns outtalade regler som ständigt verkade justeras av självutnämnda ledare och jag minns hur det kändes att veta trots att det aldrig sagts rakt ut, att jag nog dög men att hur mycket jag gjorde det hade att göra med vilka jag umgicks med när jag inte hängde med dem som räknades.

Nu är ju mina minnen efterkonstruktioner. Jag minns att mina tonår såg ut på ett visst sätt, trots att allt kanske inte var precis som jag kommer ihåg det. Jag vet att jag och alla de jag umgicks med ofta hade mycket roligt tillsammans och att jag lärde mig många nyttiga och viktiga saker på den tiden. Ändå kommer jag främst ihåg sådant jag skäms för, situationer och perioder i livet då jag idag med facit på hand vet att jag kom till korta.

Då jag tänker på tonåren minns jag kanske mest hur jag drevs av viljan att få passa in bland nya människor. Jag minns hur jag helt som Juha i boken och filmen var beredd att göra nästan vad som helst för att få vara med. Jag minns att jag precis som Juha upplevde, visste eller trodde mig veta att ett gäng kompisar inte gick att kombinera med ett annat och att jag därför var tvungen att välja både umgänge och ord då jag talade om dem jag i olika sammanhang hade att göra med. Jag minns att jag ibland kände att jag levde ett dubbelliv.

Jag får väl erkänna att jag skäms och mår illa då jag inser att jag starkt känner igen mig i huvudpersonen Juha. Det är inte bekvämt att vara tvungen att möta en karaktär med så många uppenbara brister. Juha är som som en karikatyr av mitt tonårsjag: mer fixerad på att passa in än vara en god vän och människa.

Samtidigt tror jag det är nyttigt att känna igen sig i berättelser som En komikers uppväxt. Åtminstone för en som jobbar med barn och unga är det säkert bra att göra det. Det kan liksom inte skada en lärare att komma ihåg den egna barn- och ungdomstiden tänker jag. Att minnas människor, beteenden, känslor, strukturer  och tvingas möta allt det härliga och pinsamma som gjorde livet underbart och outhärdligt på en och samma gång är viktigt. Det ger en anledning och förutsättningar att försöka förstå världen och se om den alls är bättre idag än den var då man själv var ung.

 

P.s. Är allas tonår en kamp för att duga och hitta sin plats i oformliga sociala hierarkier? Det slår mig – och M påpekar – att jag knappast är så jävla unik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: