Årets symppis.

Igår bjöd abiturienterna oss lärare på middag och annat festligt program. Kvällen var fin och stämningen varm och jag utsågs till årets symppis* och fick en snygg medalj och allt. Det kändes bra att bli uppmärksammad och ännu bättre eftersom de studerande motiverade valet på ett sätt som bekräftade att de faktiskt har sett det jag har hoppats att de ska se: att jag bryr mig om mer än deras prestationer, att jag helst vill att de både ska må och klara sig bra.

Jag tror jag kommer leva länge på den bekräftelse abiturienterna gav mig igår. Det kanske inte är särskilt ödmjukt att säga så, men så är det. För helt ärligt: bekräftelse är något jag behöver l i t e oftare än jag får, så tänker ta vara på varje uns av den varan när jag nu en gång har chansen. Det måste väl ändå vara okej?

 

P.S. Intresseklubben kan anteckna att jag utsågs till lägrets symppis på mitt skribaläger, så titeln verkar förfölja mig.

 

*Vi var faktiskt två lärare som utsågs till samma sak, men lyckades inte formulera en tillräckligt snygg mening med det innehållet. Tyckte ni behövde få veta detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: