Gubbarna i omklädningsrummen.

I bastun i simhallen i arbetsstaden talar gubbarna bekymrat om klimatförändringen, uppskattande om damlejonen och diskuterar ivrigt besöket till det nya centrumbiblioteket i Helsingfors. I ett omkädningsrum i en bollhall i en grannstad till vår huvudstad hör jag ett innebandylag bestående av medelåldersmän diskutera veckoslutets bedrifter, jämföra löner och fordon och beundrande tala om kollegan eller kamraten X som passade på att skaffa PORSCHE så fort det blev BARN vilket var JÄVLA SMART eftersom han på det sättet lyckades se till att han SLIPPER SKJUTSA de små liven.

Jag vistas en hel del i olika idrottsanläggningar nuförtiden. Det är en omständighet som ger mig insyn i en del intressanta subkulturer. På måndagar spelar jag innebandy, delar omklädningsrum med olika lag och hör män i olika skeden av medelåldern skryta, tävla, skämta sexistiskt och på alla möjliga andra sätt verka osäkra. Andra dagar simmar jag och slås av den mysiga, omtänksamma familjära tonen i de utrymmen jag vistas i. Det är helt galet hur olika jargongen är i de olika rummen. Som om det ena skulle vara en frizon för osaklig humor och osunda könsroller, medan det andra skulle vara ett utrymme där alla är välkomna.

Nu måste det naturligtvis sägas att INTE ALLA MÄN jag byter om med är exakt sådana som jag beskriver ovan. I simhallarna finns riktiga rövhattar och de gubbar jag själv lirar med* är varma och härliga människor, men någonstans, kanske i omklädningsrummens väggar eller i den kultur som förknippas med de olika idrottsgrenarna finns något som ger upphov till beteenden och jargonger som i genomsnitt kraftigt avviker från varandra.

Jag undrar om den grövre tonen i innebandyomklädningsrummen kan ha att göra med att det är lagsport männen som byter om sysslar med. I ett lag finns – vet jag av erfarenhet – alltid en viss hierarki och en viss tävling som beror på att varje lagmedlem vill skaffa sig så hög rang och så mycket makt som möjligt. Kanske är det detta som får vuxna karlar på äkta tonårsvis tävla om vem som är bäst på föreställd manlighet.

I simhallen ser jag däremot ingen motsvarande manlighetskultur, vilket jag antar kan bero på det faktum att männen där inte konkurrerar med varandra. I bastun är alla jämlika och i bassängen kan varje gubbe som känner han behöver det få vara sin egen alfa** och de flesta verkar vara nöjda med arrangemanget.

Jag tycker det är fascinerande att omklädningsrumskulturen kan se så annorlunda ut på olika ställen. Jag vet inte vad skillnaderna beror på, men frågar mig om de kan ha att göra med hur folk lever ut sina könsroller i olika sammanhang. Vad tror du?

 

*Vi är en grupp, snarare än ett lag så det finns ingen egentlig konkurrens. Kanske det bidrar till att stämningen är trevligare och jargongen mysigare.

**Härrigud, googlade alfa och hittade en sida där de på fult allvar använder ordet ”manosfär”...

2 reaktioner till “Gubbarna i omklädningsrummen.”

  1. Dedär med skillnader i omklädningsrummen var en ny tanke för mig och jag gillar den! Då vi män konkurrerar kanske skiten frodas. Hmmm… Detdär ska ja ta med mig! Tack.

    En del av mitt arbete handlar om just positiva mansnormer och att hjälpa män att söka hjälp då det behövs. Och just konkurransen är en en delorsak till att vi män inte ber om hjälp.

    Mer om mig på http://youtube.com/oaleh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s