En grund att bygga vidare på.

Jag förstod tidigt att jag aldrig kommer vara den skickligaste pedagogen med den bredaste ämneskunskapen, men jag förstod också att jag alltid kan bli bättre och att jag har andra styrkor som också är viktiga. Jag tror till exempel att jag är ganska bra på att nå studerandena och skapa en trygg stämning i klassrummet. Dessutom vet jag att jag gillar arbetet med ungdomar mer än jag gillar mitt undervisningsämne och för en som är funtad som jag är det kanske den viktigaste nyckeln till att orka med jobbet.

Att tycka om mina studerande, att alltid försöka se det fina, okränkbart värdefulla i var och en av de ungdomar jag får jobba med är en av hörnstenarna i min läraridentitet. Det skulle inte vara fel att säga att det är den grund som jag byggt min yrkesmässiga värdegrund på. Visst kostar det ibland att bry sig och vilja bemöta, men det ger oändligt mycket mer och då menar jag inte att jag använder interaktionen för att suga liv ur de unga. Jag tror mina studerande orkar, presterar, klarar sig bättre om de känner att jag bryr mig, att jag ser det arbete de gör, att de kämpar och vill. Och jag utgår alltid från att alla vill.

Jag vet att relationen mellan lärare och studerande är en av de faktorer som har störst inverkan på studieframgången och jag vet att jag är åtminstone lite mer än medelbra på att nå ungdomar. Det är tröstrik vetskap i de stunder jag inser att jag är något helt annat än den perfekta pedagogen eller mönstermoddaläraren. Åtminstone är jag en som vill och får jobba med unga människor. Det är en grund att bygga vidare på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: