Kassakön i Lidl.

Då jag ska betala i närbutiken finns det plötsligt en tandborste bland mina uppköp. Jag säger att jag inte ska ha den. Tandborsten har blivit kvar på bandet, kilats in mellan mina paket med rågbröd och gröt och toapapper.

Dottern i familjen som ännu för en stund sedan stod före i kassakön ser skamsen på mig, ber om ursäkt. Det var hon och hennes föräldrar som skulle ha tandborsten. ”Förlåt, det var ett misstag” säger hon allvarligt, nästan vädjande och någonting i mig brister.

Familjen talar ett främmande språk, ser inte precis sannfinländsk ut och jag frågar mig vad de fått utstå som gjort att de reagerar så starkt som de gör. Det finns en berättelse här någonstans känner jag och misstänker att vi vita finländare i den inte framställs i någon särskilt smickrande dager.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: