Tröst just nu.

Det finns en trygghet i de studerandes texter, en tröst i läsningen och något värdefullt i att trots omständigheterna få mötas kring det de skrivit. Under samtal som kretsar kring kolumner och essäer spelar det fysiska avståndet en underordnad roll. I centrum finns orden och kring dem diskussionen: tankarna, frågorna, reaktionerna som strömmar ur tangentbord och munnar och som i chattar och videosamtal rör sig från ett hem till ett annat.

Det är något stort med mötena, något i ungdomarnas entusiasm och intresse som påminner mig om att jag vill och jag kan. När jag träffar studerande på Teams vet jag att det som sker där och då är viktigt. Mötet, texten, samtalet kan ändra form men förlorar aldrig betydelse. Skönt att vissa saker är bestående, trots att världen omkring sannerligen inte är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: