Den här våren gör något med mig. Viljan, orken, behovet att skriva växer sig starkare samtidigt som jag sänker ribban för bloggen och inläggen. Jag skriver korta texter igen. Skriver enstaka stycken och meningar. Spontana och halfärdiga tankar och sanningar skriver jag och delar utan att ångra, bara för att.
Är det så här det är när orden är mer än prestation?
Kaffepausen. 