Distansvardag och terrier.

Vad som gör distansvardagen mest utmanande just nu undrar ni. Svaret stavas Freja och består av dryga sju kilo parson russell terrier med tillhörande hetsigt och passionerat temperament. Freja är noll till hundra och väldigt lite mitt emellan, alltid med och våldsamt fäst vid sin husse och matte. Hon älskar att skälla på bilar, cyklar, motorbåtar och mig då jag telefonerar. I ärlighetens namn ska sägas att vi gjort stora framsteg beträffande Frejas förhållande till allehanda fordon, men då det gäller mig och diverse samtal är läget fortsatt krävande.

Ni fattar säkert att det är lite frustrerande att ha en hund som vill vara med när en fjärrundervisar, i synnerhet som hunden själv gärna vill ha ordet. Hundskall livar inte precis upp videokonferenser och både mina och Frejas och alla inblandades nerver slits till slamsor då hon bestämt försöker tränga sig på. Jag tror mig veta att botemedlet mot den aktuella åkomman är att ignorera det oönskade beteendet, men då vår trea för tillfället utöver kök och sovrum består av klassrum i vilka två lärare undervisar ungdomar i såväl grundskolan som gymnasiet, är läget inte optimalt för målmedveten hundskolning. Ganska synd egentligen, för just nu finns det gott om sådana stimuli som behövs för att komma åt det oönskade beteendet.

Nu fattar jag för övrigt att det säkert låter konstigt att vi har lyckats åstadkomma en hund som inte klarar av telefonsamtal och videokonferenser. Och ni har rätt, naturligtvis. Det är konstigt, men det finns en förklaring. Nämligen att vi i samband med en flytt och mottagandet av mängder av pizza (budet ringde mig och jag störtade gång på gång iväg ner för trapporna för att hämta maten) lyckades pavlovshunda Freja till den milda grad att hon nuförtiden alltid då jag säger hej i någon teknisk apparat börjar skälla för att hon får för sig att något spännande är på väg att hända. Vi har haft kontakt med en hundskola och gått på privatlektioner med Freja, men just nu händer för mycket på en gång och allt bara är vad det är.

Och apropå att allt är vad det är, så är ju Freja dessutom av allt att döma en ganska högkänslig individ. Hon läser av mitt humör och mina stressnivåer och speglar dem med otrolig precision. Dessutom tar hon in allt som sker i hennes omgivning, vilket för tillfället utöver det allmänna undantagsläget innebär en omfattande renovering som pågår i hela huset och antagligen också den oro jag och M känner i och med en vattenskada som runnit genom vårt kökstak och in i diverse konstruktioner i vår lägenhet. Det är liksom undantag på undantag för stackars Freja och det märks att hon turvis är trött och turvis ganska överstimulerad och det är ju inte att undra på.

Nu både vet och tycker jag att det i regel är fel på ägaren då hunden inte fungerar och Freja som är min första egentliga hund hann minsann samla på sig en hel del speciella egenskaper innan jag blev van vid att hantera henne. Det vi gör nu är bearbetar, överlever, mutar, släcker bränder och försöker göra små nödvändiga framsteg. Jag vill sätta ribban ganska lågt och jobba med siktet ställt på mål som finns långt i framtiden. Komma ihåg att också en liten utveckling kan vara en del av en stor seger.

Imorgon hoppas jag att ingen lektion ska avbrytas av en skällande hund, att Freja ska känna att hon kan vara nöjd och avslappnad utan att behöva bidra med undervisningsinnehåll. Vi får se hur det går. 

Avslutningsvis ännu en bild på en Freja som just nu är zen och harmoni och lugn och levande målbild för morgondagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: