Beskedet.

Så här spännande var det att följa regeringens presskonferens.

Huvudet är så fullt av tankar att jag inte vet hur jag ska börja. Kanske så här: ikväll är lite spännande för om några minuter berättar regeringen om sina planer för skolorna. Det är lite nervöst, men jag litar på våra beslutsfattare och deras förmåga att fatta förnuftiga beslut.

Det jag allra mest tänker på medan jag sitter i soffan och uppdaterar nyhetssidor är den offentliga debatt om skolöppning* som förts inför kvällens presskonferens. Som lärare är det intressant och obekvämt att läsa tvärsäkra människors tankar om lata pedagoger som motsätter sig en återgång till närundervisning bara för att de vill förlänga sina semestrar till juli och augusti. Lika givande har det varit att läsa att lärare bara är tyckare, medan ett gäng barnläkare som helt uppenbart saknar all tänkbar insyn i skolvardagen hyllas som hjältar för att de säger det folk vill höra dem säga.

Det är på något vis typiskt för diskussioner och debatter om skola och studier att pedagogernas röster tystas och deras sakkunskap ifrågasätts. I stora utbildningsfrågor är lärare så gott som aldrig experter för det finns alltid mängder av människor som bättre än vi förstår vad som borde prioriteras och hur vår vardag borde organiseras.

Medan jag skriver detta meddelar regeringen att barn och unga inom den grundläggande utbildningen ska återvända till närundervisning. Det ska ske gradvis och om ett par veckor och det ska vara tryggt för både lärare och elever. Jag känner så mycket just nu att jag nästan spricker. Tänker att ingen lyssnade på lärarna den här gången heller. Att beslutet aldrig i livet kan motiveras pedagogiskt. Att ingen vinner på detta, inte ens de barn som far illa hemma.

Jag själv påverkas inte. Mitt utbildningsstadium berörs inte av att åk 1-9 återgår till närundervisning. Men jag känner med de lärare inom den grundläggande utbildningen som på nära håll gjort samma bedömning som jag gjort på distans: att det inte är önskvärt att öppna.

Elever påverkas av plötsliga förändringar. Jag kan med erfarenhet av omvälvningar på lägre årskurser och handen på ett snörpigt hjärtat säga att jag inte skulle vilja jobba med yngre elever just nu. Inte vilja vara lärare med lektioner för årskurser och undervisningsgrupper som kommer att vara knäppa och yra efter ännu en helomvändning, inte vara en av dem som nu kommer arbeta ihjäl sig under våren och på hösten belönas med permittering och lönebortfall.

Jag hade hoppats på att också skolorna inom den grundläggande utbildningen hade fått fortsätta distansundervisa. Min uppfattning är att det hade varit vettigare. Jag förstår ändå att regeringen har ett annat perspektiv och en annan uppfattning än jag, att de ser en helhet som är större än den min blick klarar av att svepa över. Jag vet att de följer en lagstiftning som också jag anser att vi måste följa. De har säkert  fattat rätt beslut.

Nu hoppas jag bara att alla de som om två veckor på närhåll ska fortsätta göra skola, ska få göra det utan att bli sjuka. Att alla var de än studerar och undervisar både ska få känna sig och vara lugna och trygga.

Det blir nog bra.

 

*Jag vet att det strikt taget inte är korrekt att tala om att skolorna öppnas. Bara så ni vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: