Trött, matt och förvirrad.

Okej, över tre veckor utan inlägg. Det är en ganska lång tid till och med för mig. Jag lovar att jag har tänkt på att skriva varje dag. Jag har bland annat tänkt  att jag borde kommentera pedagogteologer som jämför medicinska ingrepp med sexuella övergrepp och rasistiskt misogyna tankesmedjor som hävdar att allt är kvinnornas fel. Jag har tänkt, men låtit bli att skriva eftersom andra mäns texter om i synnerhet fallet med den klantiga pedagogteologen i mitt tycke tydligt visat hur lätt en ogenomtänkt infallsvinkel leder till att man själv gör precis som den vilsna unga mannen med de märkliga tankarna om papaprov gjorde: roffar åt sig tolkningsföreträde och talar för människor som själva har bättre förutsättningar och större rätt att beskriva problem som drabbar just dem.

Att jag inte har skrivit beror alltså åtminstonde delvis på att jag istället har valt att tygla min debattiver och lyssna på människor som vet mera. Med det inte sagt att jag inte har idéer. Jag tycker till exempel att den unga teologens och lärarens insändare och försök att försvara sig i radio och på sociala medier bjuder in till intressanta analyser av diskurser, positioner och privilegier. Just det har jag faktiskt tänkt ganska mycket på och tycker att de tankarna gärna får utmynna i ett inlägg förutsatt att jag hittar en infallsvinkel som känns rätt.

En annan sak som starkt bidragit till att jag inte skrivit något trots att skolorna snart varit sommarstängda i en månad är att jag helt enkelt inte har orkat. Min hjärna är trött, mer slutkörd och sliten än den någonsin tidigare känts så här i början av sommarlovet. Det har känts som om min förmåga att koncentrera mig, vara närvarande i mitt liv och komma ihåg enkla saker, har försvagats i takt med att mängden arbete har minskat. Förra veckan hade jag mitt sista möte och efter det kom rastlösheten och frustrationen som ett brev på posten. Det har varit en sjuk och hektisk vår och ska jag vara ärlig är det inte alldeles lätt att trappa ner.

Inte för att jag tror utmattningen har särskilt mycket att göra med undantagsläget känner jag att jag vill säga. Jag upplevde att distansarbetet för mig som gymnasielärare inte var särskilt betungande. Att jag är så trött som jag är beror nog i första hand på studentexamensnämndens idiotiska beslut att låta vårens examinander skriva proven i modersmål och litteratur med två dagars mellanrum. Som en följd av nämndens galenskaper var jag tvungen att glömma allt som heter lediga dagar, och utöver mitt normala arbete korrigera studentprov alla kvällar och nätter i en hel månad. Det tog mig sjuttio eller åttio timmar att bedöma examinandernas livsviktiga prov, och i och med att  det jobbet gjordes i ett kör var jag tvungen att försumma annat. När studentexamenskorrekturen väl var undanstökad var det dags att ta i tu med allt det jag jag varit tvungen att försumma, vilket innebar att det varken var läge att vila eller pusta ut under resten av vårterminen heller. Jag tror jag hann med tre eller fyra lediga dagar efter att provet i läskompetens skrevs i medlet av mars och med facit på han kan jag säga att det var för lite. Kanske inte så konstigt att jag fortfarande känner mig lite snurrig.

Att jag inte bloggat beror alltså på att jag har känt mig för trött, utmattad och förvirrad. Trots att hjärnan fortfarande känns grötig och rörig hoppas jag att jag nu är tillbaka och att det ska bli mycket text den här sommaren. Jag vet att jag behöver skriva för att må bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: