Om strukturer, positioner och privilegier.

De senaste veckorna har jag (alltför ofta) hängt på sociala medier och med intresse följt debatter och diskussioner om ämnen jag tycker är viktiga och gärna vill lära mig mera om. En sak som fångat mitt intresse är en insändare i vilken en ung teolog och lärare jämställer gynekologbesök (papaprov) med sexuellt våld och den diskussion insändaren och skribentens försök till avbön gett upphov till. Annat jag läst en del om och kring är mordet på George Floyd och allt det gav upphov till. Trots att jag i regel är ganska debattglad har jag den här gången försökt hålla låg profil och bara skrivit några kommentarer om den unga teologpedagogens uttalanden. Istället för tala har jag försökt lyssna och verkligen se hur folk diskuterar, vad de gör som fungerar och hurdana sätt att uttrycka sig som snarare ter sig som problematiska än konstruktiva.

Det här med hur man uttrycker sig är något jag tycker det är viktigt för mig som vit, man, medelklass, lärare (m.m.) att fundera på eftersom en del av mina egenskaper gör att jag i många sammanhang befinner mig i en privilegierad position i förhållande till människor jag har att göra med.  Jag menar inte att jag nödvändigtvis känner mig särskilt privilegierad alla gånger, men jag vet att jag på ett strukturellt plan är det varför det känns viktigt att tänka på hur jag uttrycker mig. En hörnsten för mig har varit Gayatri Chakravorty Spivaks essä Can the subaltern speak (1983) som jag läste under studietiden. I essän konstaterar Spivak bland annat (förenklar ganska kraftigt här) att det är omöjligt för en privilegierad att tala för en förtryckt, vilket jag minns att jag tyckte kändes som en stor och viktig insikt då den slog mig någon gång kring förra decennieskiftet.

För mig är Spivaks essä viktig för att den gav mig nycklarna till ett tänkande som i viss mån syns i min magistersavhandling, och som i takt med att jag mognar och får ögonen upp för allt fler nyanser, i allt högre grad påverkar min syn på och mitt sätt att diskutera frågor som berör till exempel klass, kön och etnicitet. Frågor som jag är tvungen att behandla, inte minst i min roll som lärare.

Det är sällan jag i klassrummet eller i något annat sammanhang kan göra anspråk på att äga ett problem eller ha tillgång till tolkningsföreträde. Det här vet jag och jag märker att ju längre jag känner till den här sanningen, desto mer övertygad blir jag om att jag egentligen bara kan göra tre saker för att bidra till att lösa verkliga samhällsproblem: 1. lyssna, 2. läsa på och diskutera utgående från fakta och 3. gräva där jag står. 

Vill jag vara aktiv och ge mig in i diskussioner och debatter tror jag den tredje punkten är den viktigaste. Om jag gräver där jag står innebär det att jag uttalar mig medveten om min egen position och roll och att jag i första hand granskar min plats i en fötryckande struktur: är mina upplevelser relevanta, vet jag hur det känns att bli utsatt för något eller är jag kanske en del det som möjliggör förtrycket? Om jag inte har personlig erfarenhet av en viss orättvisa är det viktigt att jag är medveten om det och lyssnar på dem som drabbats istället för att förklara för dem hur de känner (det här är ganska självklart antar jag). Det jag tänker jag kan göra också då jag inte själv utsatts för kränkande beteende eller förtryckande strukturer är att tydligt markera att jag anser att det ojämlika, orättvisa, förkastliga är fel och försöka förstå om och hur jag och andra i motsvarande position som jag bidrar till det ruttna.

Nu märker jag att det här inlägget blev något av en hyllning till min egen förträfflighet, vilket inte alls var meningen. Jag ville egentligen fundera på det där med strukturer, positioner och privilegier eftersom pedagogteologens insändare och en del inlägg i diverse diskussioner om rasism som mordet på George Floyd gett upphov till har påmint mig om hur lite jag vet och tvingat mig att än en gång fundera på var jag befinner mig i relation till problemen. Det är så lätt hänt att välmenta (men kanske ogenomtänkta) inlägg tar plats av röster som hellre borde få komma till tals och jag vill så gärna att min röst inte ska vara en som tystar andras.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: