Tröttheten.

Någonstans under ytan spökar våren, dygnetruntarbeteriet, den uteblivna återhämtningen. Jag är trött på ett sätt som känns ovant, som gör det svårt att bita ihop, att orka ge det där lilla extra eller ens hundra eller åttio eller sextio procent. Känslan är att det här läroplansreformationsåret skapar jag inget nytt.

Jag njuter ändå av vanligt jobb, normal vardag. Kollegor, studerande: jag har saknat dem alla. Med tanke på det känns varje dag som en gåva. Kanske utmattningen också är en? En vackert inslagen liten lapp som meddelar att det är okej att sätta gränser, räcka till, göra bara det som absolut måste göras.

Kanske?

2 reaktioner till “Tröttheten.”

  1. Jag tror inte vi behöver skapa så mycket nytt i år, vi försöker så gott vi kan anpassa oss till vad som kommer emot oss och vi försöker hålla oss flytande. Det räcker mer än väl i år! Det kommer förhoppningsvis fler läsår då vi kan vara mera kreativa och mera skapande, ibland räcker det bra att vara mänsklig, vi behöver inte vara övermänskliga och överträffa oss själva alla år. Ha ett gott läsår!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: