Det blir få texter den här hösten. Varje morgon tänker jag att idag vill jag skriva. Varje kväll att jag inte orkar, behöver sömn, prioriterar vila. Det är inte bara det att det är mycket nu. Också det att jag bara bloggar jobb nuförtiden dödar lusten att skriva. Är jag inget mer än yrke, än prestationshets, -glädje och -ångest? Jag lever ju faktiskt ett liv, har en vardag och tänker tankar som kretsar kring annat än bara undervisning. Finns det plats för hela livet här på bloggen? Vågar jag längre skriva om annat än jobb?
Kanske det.
Kaffepausen. 
Det känns ju bra att skriva av sig, så kanske det är det du behöver, skriva av dig. Sedan kanske en dag så har du skrivit tillräckligt om jobbet och då är du färdig för en tid med det. Hjärnan orkar inte ständigt, den har en viss kapacitet, låt den bara tömmas. Hoppas det var så enkelt. Kämpa på!