Det är mycket i dag och faktiskt hela den här veckan som har gett mig tillfälle att leva ut min fåfänga. Jag har kråmat mig på Facebook och Instagram och låtit en flod av tummar och hjärtan skölja över mig. Människor har sett att jag är med och skriver läromedel och driver skolspråksprojekt och jag har vältrat mig i bekräftelsen. Nu märker jag att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om mitt sätt att förhålla mig till uppmärksamheten. Det är säkert helt sunt att känna så.
Kaffepausen. 