Skrivandet.

Rätt som det är skriver jag mera än jag gjort på flera månader här på bloggen. Det känns rätt kul, men samtidigt pinsamt på något sätt. Det mesta jag skriver låter vemodigt, ytligt och krystat. Ynkligt på något sätt. Som om jag helt hade glömt hur man gör.

Kanske är det precis det som har hänt. Det känns som lika delar sorg och möjlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: