9.6.2022

Det är natt i juni och den första sommarlovsveckan lider mot sitt slut. Ute i trädgården låter fåglarna medan nattfukten småningom lägger sig över trädgården. Det känns evighetslänge sedan jag senast har haft tid att tänka, skriva, stanna upp. Det senaste året har varit jobb, flytt och mycket nytt. Nya uppdrag och intryck har drivit ut gamla och det har sällan funnits tid för reflektion. Ska jag vara helt ärlig så har det här senaste året antagligen varit ett av de bästa, på många sätt mest utmanande i mitt liv.

Det är först nu när tempot sakta blir blir långsammare och hjärnan hinner vila ens lite som jag känner att jag hinner begrunda och förstå allt det jag har varit med om. Den krypande oron och frustrationen på jobbet, känslan av otillräcklighet som fötts av ett ständigt behov att uppfinna nytt samtidigt som tidsbristen har varit kronisk. Allt det är påtagligt nu, lyckligtvis inte längre närvarande. Sommaren kommer med nya möjligheter, insikter och förhoppningsvis både tid och förmåga att hitta nya vägar, tänka om.

D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: