Deadlines och skenhelighet

Förra veckan skrev jag ett läromedelskapitel där jag i mitt tycke ganska elegant förklarar varför också den som skriver bäst just före deadline behöver tänka på tid. Något om att anpassa skrivstarten till uppgiften var det, att sista sekunden är olika lång beroende på hur mycket en förväntas skriva. Någonstans där finns något som kanske kan anses vara lite skenheligt och ganska roligt, för tror ni att jag själv blev klar i tid?

Om jag säger att deadline var på fredag och att jag lämnade in mitt näst sista kapitel på lördag så förstår ni säkert vilken framgångssaga min skrivprocess har varit. Mitt tema för den här hösten har visserligen varit att acceptera och omfamna att jag jobbar bäst om jag sätter igång strax innan deadline. Som en följd av detta har jag ändrat på vanor och justerat rutiner och allt har för det mesta fungerat fint. Jag har besparats mycket stress och ångest och det är onekligen bra. Trots det får ja väl vara ärlig och medge att ett och annat ännu kan utvecklas, till exempel min känsla för när den där sista sekunden egentligen börjar.

Åldersinsikt

Jag skriver läromedelskapitel om filmer och tv-serier, försöker skapa innehåll med hög igenkänningsfaktor men har noll koll på vad kidsen gillar. Är biopremiärer ens en grej nu för tiden och talar ungdomar om tv-serier? Känner mig ungefär lika ung som gubben i giffen.

Lyckligtvis fattade jag i något skede att jag inte kan inleda kapitlet med”efter en tung skoldag är få saker så avkopplande som lite Netflix och chill”…

Producera text.

Jag gjorde ett tappert försök att blogga regelbundet förra veckan. Det visade sig att jag orkade i tre dagar, sedan glömde jag bort hela Kaffepausen.

Problemet är inte att det inte händer något i mitt liv just nu, snarare är det så att det händer så mycket. Jag och M genomlever coronastiltje och letar nytt hem i ny stad. Samtidigt jobbar jag både nära och på avstånd, skriver läromedel och räcker till. När jag har en ledig stund åker jag på spännande äventyr med vår äldre hund Freja, som trots att hon är ganska knäpp har visat sig ha viss begåvning då det gäller att agera rött skynke för hundar som behöver lära sig vara lugna i koppel.

Utöver allt annat vill jag blogga, mest för att jag mår bra av att berätta. Jag har börjat begränsa min skrivtid för att hinna. X antal minuter ger jag mig, sedan är inlägget färdigt vare sig det är det eller inte. Kanske det här hjälper mig producera lite text.