Om min lärarsommar.

Jag har jobbat i ungefär en månad nu. Inte dagligen, men nästan. Inte många timmar, men ganska få. Jag vet inte hur mycket lärare jobbar då skolorna är stängda och jag vet inte om det spelar någon roll vad andra gör. Det jag däremot vet är att det verkar vara viktigt för mig att börja i tid. Så fort konturerna av det föregående läsåret har suddats ur minnet, behöver jag komma igång med förberedelserna inför de utmaningar som är på väg.

Jag behöver känna att jag är förberedd och att jag ger mig en chans att utvecklas. Jag mår bra av att jobba på sommaren då jag har möjlighet att studera och planera lite och reflektera jättejättemycket. Lugnet och tiden för fördjupning finns aldrig under läsåret och jag behöver ro för att känna att jag hinner och att jag har tid att lära mig nytt. För jag vill bli bättre och jag vill sätta ribban på en nivå som utmanar.

Nu är jag ju i grund och botten en person som är extremt medveten om sin egen medelmåttighet. Jag var aldrig bäst i skolan, sällan bäst på universitetet och alltid medioker i mitt undervisningsämne. Sedan jag förstod att jag ville bli moddalärare har jag vetat att jag behöver jobba hårt för att kunna vara tillräckligt bra och jag har hittat sätt som tillåter mig att ofta vara just det. Nyckeln för mig är grundliga förberedelser och ständig självutveckling. Slutar jag ta reda på och tänka ut förlorar jag tron på min egen förmåga, och det är ödesdigert. Det vet jag av erfarenhet.

Förra sommaren valde jag att vara ledig i nästan två hela månader. Unna mig en riktig lärarsommar, den första någonsin. Som jag minns det var jag inför skolstarten tröttare än jag varit på våren och dessutom kände jag mig vilsen och oförberedd. Största delen av läsåret som följde kändes som en kapplöpning med mig själv och i regel låg jag steget efter. Det fanns lektioner då det kändes som om jag var en vikarie för mig själv och i slutet av vårterminen minns jag att jag tänkte att jag aldrig ville uppleva något liknande igen. Så i år har jag pluggat och förberett och det har känts bra.

Med det inte sagt att jag tycker alla lärare borde jobba halva sommaren, för det gör jag inte. Vi behöver alla olika saker för att kunna känna oss nöjda med våra jobb och våra liv och våra förutsättningar och utgångslägen varierar. Jag är i grund och botten en medelmåtta som nått högre än jag vågat hoppas och det säger sig sjävt – antar jag – att jag får jobba en del om jag vill vara mindre medioker imorgon än jag är till exempel idag. Jag vet också att lärare och människor i allmänhet planerar, strukturerar och kommer ihåg på olika sätt. Jag har et nästan neurotiskt behov att ha allt till pappers. Jag är helt beroende av anteckningar och listor, annars glömmer jag och blir kaotisk och ostrukturerad. Andra har bättre koll.

Sedan antar jag att vi alla sätter ribban på en höjd som känns lämplig för oss själva och att det också påverkar mängden förberedelser utanför läsåren, och det här säger jag helt utan värdering. Det händer en massa saker i människors liv och ibland uppstår behov att sikta lite lägre för att kunna räcka till på områden som behöver prioriteras och det är precis som det ska.

Den här sommaren har jag prioriterat jobbet. Jag har pluggat och förberett och planerat och det har känts bra. Jag känner att jag har koll, att jag är entusiastisk och att nästa läsår innebär utmaningar som jag har förutsättningar att klara av. Det känns bättre nu än det gjorde för ett år sedan. Det blir intressant att se hur långt den känslan bär.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: