Läroplanslarvet 2.

En av de saker som ofta lyfts fram då medier rapporterar om den nya gymnasieläroplanen, är det ökade fokuset på handledning som genomsyrar dokumentet. Handledningen är också den grej jag ställer mig mest frågande till. Att jag undrar beror främst på att vissa formuleringar i styrdokumentet får mig att misstänka att det är meningen att jag som ämneslärare i framtiden förväntas syssla med sådan handledning som jag inte ser som förenlig med en undervisning och lärarroll på gymnasienivå.

Att det ingår i mina arbetsuppgifter att handleda studerande är för mig en självklarhet. Det är liksom inte det jag vill ifrågasätta. Jag har heller inget emot att det både i den nya gymnasielagen och det nya styrdokumentet slås fast att tillgången till studiehandledning och specialundervisning ska tryggas i alla gymnasier i landet. Det är självklart att det är nödvändigt då ribban i studentexamen ständigt höjs, samtidigt som regeringen funderar på att förlänga läroplikten och studerande på många håll i landet inleder sina gymnasiestudier med allt svagare baskunskaper. Det borde vara en självklarhet att gymnasister överallt i landet har tillgång till ett sådant stöd studerande i min skola får njuta av. Det måste rimligtvis vara förmånligare för samhället att förebygga utmattning, avhopp och utslagning, än att vårda dem som inte haft tillgång till stöd då hade behövt det. Jag ifrågasätter alltså inte de satsningar på studerandevård som den nya lagen och den nya läroplanen kommer tvinga fram.

Det jag ifrågasätter är formuleringar som får det att låta som om skolor och enskilda lärare ska vara tvungna att vara flexibla och erbjuda handledning in absurdum. Det finns moment i läroplanen som står i så bjärt kontrast till varandra att det nästan verkar som om lärarna förväntas arbeta i ett slags utbildningsparadox. Läroplanen förutsätter nämligen att gymnasiet ska fostra självständiga och ansvarsfulla individer, men samtidigt att de studerande ska handledas så mycket och erbjudas så många flexibla möjligheter att komplettera och visa sitt kunnande och vandra längs individuella lärstigar att jag inte vet när de unga ska få en chans att misslyckas, lära sig fungera som delar av kollektiv och förstå att ogjorda uppgifter och oförmåga att ta ansvar oftast har konsekvenser. Med andra ord förstår jag inte hur de studerande med all handledning de ska utsättas för ska lyckas bli självständiga.

Det jag kanske är mest rädd för att vi i gymnasiet snart förväntas behandla våra studerande som om de var elever i grundskolan. Jag rädd för att de ökade kraven på handledning och flexibilitet kommer att leda till att ansvaret för de studerandes lärande kommer flyttas från studerandena till läraren. En sådan ansvarförskjutning är problematisk, eftersom något av det bästa med gymnasiet enligt mig är att ungdomarna där tvingas lära sig ta ansvar för sina egna lärprocesser.

Tror ni det finns en risk att gymnasiet i och med den nya läroplanen blir mer som grundskolan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: