Den här veckan verkar aldrig komma igång. Dagarna efter sportlovsuppehållet har handlat om överlevnad snarare än liv. Jag har varit bäst på det som sker utanför jobbet. Jag har simmat, slappat, prokrastinerat men på jobbet har jag varit oproduktiv. Jag unnar mig det. Tänker att det tids nog blir läge att prestera, blir studentprov och provveckor och sömnlösa nätter att överleva. Jag hinner stressa senare.
Kaffepausen. 