Vykort från en fjärrlektion.

Fredag i fjärrskolan:

lektioner, möten, grannar som flyttar

utanför arbetsrummet

skällande hundar

överallt ett tålamod

som tryter.

Vet ni när ens distansdag är så utmanande att man blir tvungen att skriva en dikt för att bli kvitt frustrationen. Sådan kunde min dag ha varit idag, men istället var den helt okej. Det beror antagligen mest på att vissa av inslagen var så absurda, att de blev roliga istället för jobbiga. Den som begrundar det fantastiska stycket prosalyrik som inleder det här inlägget förstår säkert snabbt att våra hundar idag har gjort sitt yttersta för att få vara med och undervisa. Den yngre av dem, Tyra, lyckades faktiskt bidra med ett och annat eftersom jag blev tvungen att ta henne in i arbetsrummet och upp i min famn för att hundarna skulle bli tysta (om de får skälla tillsammans och jaga upp varandra kan de hålla på hur länge som helst). Under lektionen klättrade hon upp på arbetsbordet, snusade på kameran och gjorde en hel massa andra hundiga saker som jag tror tyvärr inte ledde till att mina studerande lärde sig mera om litteraturhistoria eller textanalys. Däremot fick de kanske skratta åt mig, vilket jag känner att jag i så fall gärna kan bjuda på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s