När mina öron andas

Höstens studentprovsomgång har redan under sin första dag hunnit bjuda på en del överraskningar. Bland annat har provmakarna bjudit på synnerligen oväntade inslag i provet i läskompetens och på ett mer personligt plan har jag upptäckt att jag njuter av att övervaka provtillfällena, vilket i ärlighetens namn förvånar mig. Jag har nämligen alltid hittills tyckt att den tid jag tillbringar i skrivningssalen åtminstone i viss mån är bortkastad. Det är svårt att vara produktiv i ett utrymme där det egentligen är förbjudet att göra annat än stirra på ens medmänniskor, det vill säga examinanderna. Ändå märkte jag idag att jag njöt av att helt opresterad sitta inlåst i det tysta rummet och betrakta alla unga som satt och arbetade fokuserat med sitt medan jag själv lät mig omslutas av lugnet och kände öronen andas.

Nu undrar jag närmast om det är ett sunt ålderstecken att på det här viset gilla att övervaka studentprov. Borde jag vara orolig?

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: